Uttrycket 'vuxet barn' används ibland om vuxna som växte upp med beroende, konflikter eller annan otrygghet i familjen. Begreppet är ingen medicinsk diagnos. Det kan ändå hjälpa vissa att sätta ord på erfarenheter som fortfarande påverkar relationer, ansvarskänsla eller mående.
Vilka mönster kan följa med från uppväxten?
Den som som barn ofta behövde anpassa sig efter vuxnas humör kan senare ha svårt att säga nej eller be om hjälp. Någon annan kanske tar stort ansvar för andras problem eller undviker konflikter. Det här är möjliga mönster, inte en beskrivning som passar alla.
Varför kan gamla strategier leva kvar?
Att vara uppmärksam på stämningen hemma kan ha varit ett sätt att skapa trygghet som barn. Som vuxen kan samma beteende ibland bli ansträngande i relationer där man egentligen skulle kunna dela ansvar och uttrycka egna behov. Att förstå varför en reaktion finns kan vara ett första steg mot att förändra den.
Hur kan du börja göra annorlunda?
Pröva att upptäcka när du säger ja fast du vill säga nej, tar ansvar för något som inte är ditt eller oroar dig starkt för andras reaktioner. Börja med små, tydliga gränser. Välj gärna någon du litar på att prata med om det som känns svårt.
När kan professionellt stöd vara hjälpsamt?
Om erfarenheterna från uppväxten påverkar vardagen, dina relationer eller ditt mående kan samtal med en utbildad behandlare eller annan lämplig profession vara hjälpsamt. Syftet är inte att sätta en etikett, utan att förstå situationen och hitta fungerande sätt att ta hand om sig själv.
Att läsa vidare
1177 beskriver hur barn kan påverkas när någon i familjen har problem med alkohol eller andra substanser. De erfarenheterna kan se olika ut och behöver inte definiera en person för livet.